Status på axleskada

I mitten av december körde jag i samband med ett landslagsläger dips för första gången på 4,5år. Vi fick inte göra några dips innan utan värma upp på annat vis som t ex smala armhävningar. Jag har kört dips mycket förr och är ganska hemma i en full rörelse där gällande djup och utsträckning. Sen i och med att jag är ganska så stark i de musklerna som är berörda i dips så finns mycket att hämta. Jag körde på för allt jag hade och fick en ordentlig pump kombinerat med lite smärta i högra bröstet, men inget jag uppmärksammade mer än så. Dagen efter hade jag där emot en väldigt konstig känsla och kände mig tight och stram i höger bröst, inte nödvändigtvis så mycket smärta. Jag tränade på ett par veckor och det gick, men högersidan släpade ganska så duktigt.
Ca två veckor efter händelsen så var jag på ett ultraljud. Där och då såg man att jag hade ett hål i bröstet som var något större än en 5 krona. I samråd med naprapat, sjukgymnast och kirurg så rehabade jag det efter deras önskemål. Två månader efter det uppstod och med ca 6 veckors träning/rehab kändes det nästan helt bra och kort där efter var jag starkare än någonsin. I mitten på mars började jag känna mig tight i bicepssenan, något som kan legat lite längre men gjorde sig tillkänna tydligt då. Jag gjorde vad jag kunde för det med massage och rehab och de gav med sig i slutet av april. Under april och maj månad var jag mitt starkaste någonsin i bänkpress. I juni månad uppstod då smärtan och problemen som är kvar än idag.
Det som är värt att tillägga jag sätt till i efterhand är att jag under dec-maj gjort kompensationer i tekniken som då ganska säkert ledet till komplikationer. Omplacering av skulderblad, ojämn fördelning mm, allt detta givetvis ovetande då. Sen kom ju inte den hårda smällen under bekväma förhållanden. Ska man se till allt negativt som kan infunnit sig så…
          Höjd träningsvolym
          Kan varit bristande sömn
          Troligen en felaktig teknik
          Jobbade överhuvudet utanför träning
          Vaknade av att jag låg över min arm och hade en fruktansvärd smärta
          Samma dag jag vaknade på armen så körde jag lätta, lätta pressar över huvudet med hantlar, och efter de var det god natt.
Bör även tilläggas att pressar över huvudet var smärtsamma sista veckorna innan det sket sig helt. Men att gå från att kunna träna till att inte kunna bänkpress gick på mindre än två dagar. Skrivande stund är elva månader efter muskelbristningen och fem månader sen jag inte kunnat träna bänkpress. Sen det inträffade har jag tränat eller provat bänka (värmt upp och se hur långt det går innan jag uppnår en viss smärta) 24 gånger. Då har alltså vissa tillfällen varit upp till under 50% av min kapacitet. Men om jag ska bryta ner allt så tydligt jag kan och minnas med anteckningar och videos.
Mitten av Juni – mitten av juli
Skadan uppstod och bänkpress gjorde ont men gick att genomföra sparsamt och passet formades under passets gång. Jag skriver under mitten till slutet av juni att smärtan är 3-4/10. Den kan vara missvisande då jag hade så ont i övriga vardagen att växta och höja handen över bröstet gjorde väldigt ont. Från 13 juni – 1 juli genomförde jag sex pass där inget var ett riktigt tränings pass. Ganska omgående i mitten av juni gick jag på massage och började med övningar för problemet det verkade vara. Efter ett par veckor hade de inte gjort någon skillnad och 27 juni sattes en kortisonspruta. Sprutan kändes inte av alls efteråt och från 1 juli till 15 juli förekom ingen träning för bänkpress.
Mitten av juli – mitten av augusti
Efter två veckors uppehåll med bänkpress och väldigt sparsamt med rehab så gick jag upp på 180kg som jag då skattade till 2-3/10 på smärt skalan. Av videon att bedöma på lyftet och hur det genomförs skulle jag säga det stämmer. Dagen där på körde jag ett träningspass i bänk, var uppe på 200kg och gjorde några singlar, av videon att bedöma är nog smärtan upp emot en 5a skulle jag säga. Gjorde ingen egen notering. Det här var 18 juli och gjorde inget mer för ens 27 juli då smärtan efter blev så hög. Eftersom jag den 29 juli skulle sätta ytterligare en kortisonspruta så körde jag även på den 28 juli med bänkpress. Minns att smärtan här var ganska så hög under lyften, stadigt över sex skulle jag säga.
Satte en spruta dagen där på som gjorde väldigt ont efteråt till skillnad mot den tidigare spruta. Den fick göra sitt och 3 augusti var jag uppe och bänkade igen, var i något bättre skick men inget märkvärt. Jag körde på tungt pga Bänk EM den 12 augusti. Smärtan var så stark under passen dit att inte kroppen och muskler svarade efter ordning så klarade inte ens 200 kg på träning. Vid Em där emot med adrenalin, medaljchans mm så kunde huvudet stänga av smärtan och gjorde ett teknist perfekt lyft på 212,5. På pappret något omöjligt i och med att jag var chanslös på 200 dagarna innan.
Mitten av aug- mitten av sep.
Jag tog mig 10 dagar vila efter EM, men höll fast vid rehab. Den 22 augusti körde ett mediokert med utmanande milt pass. Smärtan var där men blev inte värre under passet. Jag brottades på med smärtan och förberedde mig mentalt för varje pass med inställningen att den kan ge med sig om jag bara kör på i och med det har gått så långt. Sista augusti gick det för långt och jag klarade inte av smärtan varken psykiskt eller fysiskt. Allt blev värre för varje dag.
I början av september gick jag på stötvågsbehandling och massage. I kombination med det rehabilitering som inte skulle uppnå mer än 3/10 i smärta, jag försökte hålla den så låg som möjligt. Ingen bänkpress under den här perioden.
Mitten av sep – Mitten av oktober.
Behandlingarna på gick och fick fyra st inom loppet av fyra månader. Gjorde min rehab slaviskt och såg till att det inte skulle göra så ont. 24-30 september så bänkade jag, började på 60kg, dagen där på 80 kg och höjde 20kg varje dag. För varje 20kg extra var smärtan högre, men den gjorde sig även tillkänna vid stången och rörelsen. Efter detta då insåg jag att om 120kg är 4-5 på smärtskalan så fungerar antingen inte stötvågen eller rehaben. Jag slutade med all aktivitet för överkroppen och åkte till och fick massage. Efter tre massage besök på ca 4 veckor och ingen aktivitet så var jag i märkbart bättre skicka än sen det uppstod. En sak jag märkte tydligt skillnad på var att jag inte hade smärta i axeln på morgonen längre. Vaknade alltid upp och hade ont i axeln. Vardagen gjorde inte lika ont, bänkpressen visste jag inte eftersom jag lät bli den.
Mitten av okt – Mitten av nov (NU)
Mitt tillstånd var som bäst i början av november, ingen smärta på mornarna och allt verkade gå åt rätt håll. Jag skulle testa på att se hur smärtan låg till och den 2 november gjorde jag 140kg med en nivå jag uppskattade till 1-2 och 150 drog det iväg upp emot 3. I samråd med flera olika parter oberoende av varandra så rekommenderade alla rehab eller annan aktivitet. Bland dessa mer erfarna lyftare, lyftare som är insatta kring skador och rehab, sjukgymnaster, naprapater och massör. Jag skulle göra en blodplasma behandling den 12 november (dagens datum) men valde att stå över då den enda som rekommenderade det den som skulle genomföra det.
Nu är jag på dag tio med aktivitet  för de berörande delarna och skadan är värre än på över en månad. Jag har smärta på morgonen och svullnadskänslan är tillbaka. Det gör ont tidigare nu än innan i alla rörelser åt alla håll. Aktiviteten har varit två bänkpass upp till 150 och 170 kg, efter som så märkte jag inte av mycket. Av dessa tio dagar har smärtan gjort sig tydligast igenkänd sista tre dagarna. Övningarna har legat på så gott som noll i smärt nivå men kunnat röra vid två. I övriga vardagen kan det dra iväg mot fem. Ingen jag språkat med har talat emot övningarna och känslans har under passen bara blivit bättre och bättre. Jag har aldrig uppnått träningsvärk eller pump av träningen, det enda är en viss trött het i de musklerna jag jobbar med under tiden de jobbar. Annars har det inte varit något alls om tagit emot.
Så med detta underlag är min ide kring detta…
När skadan uppstod i december började jag kompensera för den mer eller minder. Hur var fördelade vikten på höger och vänster sida, hur jag placerade skulderbladet mm. Pga det så kom de mindre krämporna som en känning i bicepssenan under tiden. Sen att bomben kom av konstans initiation och överbelastning, mycket av de skuldror och rygg ska balansera lades över helt på axeln och roratorkuffs musklerna. Så musklerna runt om axelleden har blivit så hårt utsatta och spända att de inte fått utrymme att hämta sig och att det då blivit för trångt kring slemsäcken. Att selsäcken då utsatts för inflammation, som mycket av symtomen tyder på enligt naprapat och läkarkirurg. Sen till det har jag pratat med andra kunniga på området och konsumerat videos på bildade och erkände läkare/sjukgymnaster och symtomen för de stämmer in på mig.
Så att det blev en inflammation och svullnad i slemsäcken är nog ganska så säkert, inte minst för att det synders en svullnad i slemsäcken på ultraljud. Då till det intressanta som gör den här historien väldigt komplex och oklar. Allt hände i mitten av juni, i slutet av september, början av oktober visade ultraljud en svullnad i slemsäcken. En svullnad och till det smärtsymtom som stämmer överens med en inflammation. Så utan att vara allt för mycket vilda västern så drar jag en slutsats av att den ännu var inflammerad. Det är ju dock väldigt osannolikt efter så långtid samt två kortisonsprutor och flera stötvågsbehandlingar samt rehab. Nu fem månader efter har jag samma känsla och symtom som jag hade när det hände fast mildare, dock mer eller mindre de samma som när ultraljudet gjordes.
Det som hjälpte mig mest under dessa fem månader är massagen, efter två besök och två veckors vila från aktivitet var jag mycket bättre än tidigare. Det skicket försämrades tydligt efter att börjat med rehab. Kortisonet bet inte för fem öre och stövågsbehandligen som i nutid ska vara gudsgova för sådana problem gjorde inte mer än en placebokänsla som aldrig fungerade.
Jag tror kortisonet fungerade, men att det ”bara” tog itu med inflammationen och inte det som orsakade inflammationen. Det jag då tror orsakade är denna muskelspändhet jag blev kvitt efter mina massage besök. Så i takt med att kortisonet läkte inflammationen så tryckte samtidigt ”musklerna” på och skapade ett trångt utrymme för slemsäcken så åter igen blev inflammerad. Så det jag tror och vill tro är att hade jag först fått omgången massage jag fick och sen på det satt en spruta så hade kanske sprutan fungerat.
Det här är min lekman ide över det hela baserat på vad som hänt och var jag står nu.

Liknande inlägg